Bildbyte och lite lösa tankar

Nu har nästa vinjettbild fått flytta ner. Först var det Doisneus legendariska "Kyssen" hans troligen mest kända fotografi, från 1950, som fått symbolisera den unga och eviga kärleken mer än mycket annat. Repris, hårt beskuren:

Nu är det fotot från Skeppsholmen, taget under en sommarnattscykeltur, där ljuset var magiskt och där allt kändes möjligt.

I efterhand har jag insett att den här bilden är en slags hoppfullare variant av Edvard Munchs "Skriet". Det vill säga, den ångestkrikande varelsen på bron finns inte där. Tvärtom, det var en magisk natt, med det där speciella ljuset och känslan i kvällen som gör att tiden står stilla ett tag.
Nu har den ersatts av en gammal svartvit bild från Björkön, 2 mil söder och en mil öster om Sundsvall. Vår gamla vik från det jag var 10 till det jag var 22. Alla dessa fotografier som jag nu ser för allra första gången, som bara funnits som negativa filmremsor, och som verkligen ger mig personliga ekon inombords och som rör upp en hel del saker i mig. Tankar som flyter upp, känslor som jag nästan kan ta på igen. Ja, det är verkligen en resa detta med att skanna in alla dessa bilder, att få se dem.

Och jag känner på något sätt att jag kanske bara har ett par, tre inlägg kvar att skriva här. Det känns som om jag sagt det jag skulle, åtminstone i den här formen. Kanske låter det helt knäppt men det är tankar som funnits där ett tag. Det får landa lite till, sen får vi se.

Det var funderingarna för kvällen.

****
Ändring ... Nattbilden får vara kvar. Strandbilden förpassas hit. För många tankar, för lite sömn. God natt !