Men gladast är dock räven ...

Gårdagskvällen i storstan var ljuvlig. Högsommarvärme rentutav. Äldsta dottern & jag hade bestämt oss för att gå på sent 75 min yogapass. Men värmen fick oss att ändra planer.
Här är mitt smultronställe, mitt i stan nästan, men ändå långt borta från storstadstempot. Här bor min kajak, efterföljaren (lika gul den) till den jag vann genom att döpa den: "Gula Stänkan" fick den heta ... Och så blev den min.

Den har många kompisar. På städdagarna vår och höst så får de komma ut och leka med varandra.

De ändrade planerna från yoga till paddling betydde att jag min "dresscode" för paddling var lite fel. Kavaj i kajak ser en smula "stiff" ut, men kvällen var också som gjord för barfotapaddling i skjortan, men utan kavalen då.

Men vilken feeling, kanalen i soligt plattvatten. Vid första bron möttes vi paddlare, passerande motorbåt, och däruppe ryttare till häst samt joggare. Mångfald minsann, och jag tänkte "är detta verkligen bara några minuter från bilköerna?". Ja, ni fattar känslan.
Det blev en 3-timmarstur runt både Djurgården och Skeppsholmen, där vi fick hålla undan från de halvstora och större båtarna, en del fulla av festprissar.

Ja, lite "kvåleti tajm" blev det allt, och känslan av att glida fram tyst, i vattenytsnivån, är speciell. På vägen tillbaka träffade vi Familjen Räv. Mamma (gissar jag) Räv med hennes 4 pigga, nyfikna och busiga ungar. De for som vildar någon meter från vår parkerade bil, helt orädda. Men att fota dem med mobilkamera ... nja, den tar inte bilden när JAG vill, och zoomeriet är näst intill obefintligt. Det enda som var stilla var ingången till deras bostad, under en lada. Jag övervägde att Photoshopa dit några rävar, men eftersom jag är en ärlig natur så fick det vara. Men visst är det en vacker bild på en husknut, eller hur ! :-)