Hur vet man när man ska gå hem? Eller gå någon annanstans?
Kanske när man inser att det går minst ett år mellan varje blogginlägg. Eller för att det är annat runtomkring som förändras och det är rationaliseringsexperten i en som vaknar till liv.
Sitter i köket den allra sista kvällen i Helsingborg. Möblerna är väck, imorgon kommer fastighetsägaren och kollar städningen innan jag tillåts löpa. Skåne i mitt hjärta, men det var inte läge, inte här, inte nu. I'm an alien in ... Lite vemodigt, men jag vet att jag kommer tillbaka en dag, kanske i Malmö, eller ännu längre bort. Allt har sin tid - eller så har en del saker ingen tid alls. Hit kom jag för kärleks skull för drygt 4 år sedan, vad jag än försökt kalla det. Kvar är troligen en vän för livet.
Och bloggen ... Jag har läst lite gamla inlägg jag gjort och en hel del gillar jag, sen såsmåningom blev det tomgång. Skrivbehovet, eller uttrycksbehovet finns där, tar sig andra uttryck, olika uttryck och det måste kanske få nya utlopp.
Och jag har kanske 3-4 läsare, högst. Men ni är några som jag värdesätter, trots att min tysnad kan tolkas på helt motsatt vis. LB ... alltid du, LB. Och Gisan. Och en och annan anonym läsare som jag anar. Att läsa ert berikar.
Mitt fortsatta ev småbloggande blir nog mer i bildform, och lite ord också. Vill ni följa med så blir jag glad, avstår ni så förstår jag er. Fråga mig om ny destination utifall ...
Ja, det var allt för här och nu.
Och hunden på bilden heter Dennis, finns på riktigt och bor i Falsterbo.
Ciao !!
3 kommentarer:
Jag har inte varit den flitigaste bloggaren senaste halvåret-året. Men jag har tittat in hos dig då och då. Det kommer jag fortsätta med. Din musik har jag här hemma och njuter mycket av. Kramar...
*tänker på*
Miss your words...
Skicka en kommentar